Ibland måste man få skryta lite..haha..är glad att kroppen kommit tillbaka helt av sig själv :)



V 38+5



4 v efter :)


Igår var vi till BVC, jag måste ha grädde i tuttarna (som de sa på bb,haha) för hon hade gått upp 280 gram plus ökat 1 cm.. så nu är hon 52,5 cm och väger 3830 (till skillnad från när hon kom ut å var 47 cm å vägde 3190,haha) vart ska detta sluta??
Hon är så duktig lillfisa, hon sover från 21.30- 22.30 till ca 4 på natten, sen äter hon å somnar direkt till 7- 8 då hon vill ha mat igen :) Duktiga tjejen :) mamma är såå stolt ♥♥♥


Tack Emma för sällskapet på kupolen igår, vart en bra kväll :)
Idag har Viktoria vart här på kaffe, såå mysigt :) Tack för en trevlig pratstund, de är guld värda,hihi!
Tack Monica för de fina mössorna.. vi lär ju ta och ses nån dag :)
Nu väntar vi på Agnes morfar och morbror Jonte, de ska vara barnvakt när vi går till banken..
Nej..nu blir det lite lunch tror jag :)

Men jag säger då det, varför talar ingen om innan hur man kan må (och som de flesta oxå gör) under första tiden med en bebis? Allt verkar bara underbart och ssuperhärligt för alla andra som får barn..

För visst ska man DIREKT känna den där mammalyckan: man ska känna att man är världens lyckligaste som har fått barn, man ska känna att nu är allt som jag vill att det ska vara, man ska vara glad efter att han längtat så många år, man ska känna att det är nu livet börjar..... ELLER???? dessutom så oroar man sig för karln..hur känner han och hur ska vi klara det här. kommer han att tycka att det är jättejobbigt?

Ja, man tror att man ska känna så, och självklart får man dåligt samvete när alla dessa känslor inte kommer direkt...Tyckte jag att det var underbart första 1,5 veckan? Nej, jag gjorde inte det.. jag var livrädd för vad jag hade gett mig in på.. på bara några timmar förändrades mitt liv så otroligt mot vad jag hade väntat mig.
Kändes som att jag åkte till bb som en tjej som kunde göra precis som jag ville, när jag ville.. träffa kompisar och flänga runt.. till att inte kunna göra något, totalt fast innanför lägenhetens 4 väggar..för att inte tala om tiden på bb..
Hur kan man få en sån underbar liten Agnes och inte känna direkt att WOW???
Men ju fler jag pratar med så inser man att, det är såhär..de flesta känner såhär..och alla hormoner som drar runt i kroppen kan få en att verkligen känna upp och ner... skönt att inse att man faktiskt är "normal" och att det är såhär för de flesta....

DOCK så ska jag oxå säga att det vände dagen efter att jag, Vickan å Emma var på lasarettet för min mjölkstockning..dagen efter var det som om det gick upp för mig att WOW, vad jag är lycklig som har Agnes och Seb. Nu börjar man lärasig hennes tider lite bättre, och har insett att man dels kan ta henne med sig, och dessutom vaknar hon INTE av att någon råkar prata, inte ens Axel,hihihi

Tack alla vänner för att ni vart så förstående och alltid finns där. Jag finns där för er med..

Nu känner jag att jag är glad..lycklig över en sån fin liten tjej....hon är ju bara såå go lillstumpan.. men ojoj vad hon växer, byxorna med fötter som vi bara provade på bb var nästan för små igår när hon för första gången hade dom...hjälp..hahaha
Snart flyttar vi oxå, även det kändes jobbigt där i början..men nu längtar både jag och Seb.


Agnes ska förresten få 2 kusiner till.. både Maria och Johan ska få bebis. mARIA I Okt och Johan i Feb.MYS!!!
♥♥♥

klockan åtta ungefär på Torsdagsmorgonen 26/8 började jag känna små värkar som kom och gick..gick upp och insåg att "proppen gått".Därefter väckte jag Seb med ett: Grattis på födelsedagen, och du..jag tror jag har värkar.. haha (sen sov inte han mer den dagen...)
Värkarna kom och gick men var inte värre än mensvärk i korta perioder.
Seb åkte och tränade och jag gick ut på stan och köpte present och ingredienser till tårta.
Började använda TENS-apparaten till och från på em..hjälpte mig bra..men använde inte varje värk.
Kl 18 kom mina föräldrar på födelsedagsfika, och när de åkte halv åtta sa mamma att jag skulle åka in då värkarna kom med ca 2-4 min mellan..jag tänkte att: ja ja..kanske ska göra det då
tog en dusch och värkarna satte fart..
kom inkl åtta, var öppen 4 cm (helvete tänkte jag, detta tar hela natten..)
tog lite lustgas, och bad om epidural omkr 22.00 då värkarna vart jättestarka.
vid förberedelserna för epiduralen kollades jag och var öppen 7 cm 22.20.
innan jag hann få epiduralen började jag krysta mitt i en värk, kl var 23.00..de undrade väl vad jag höll på med och kollade igen, vips så var det dags att krysta...ingen epidural här inte..här skulle födas barn..
23.39 föddes lilla Agnes, 47 cm och 3190 g, med hela hinnor om sig (jätteovanligt,men betydde tur sa de).
min första fråga: vad är klockan? jaha, hon kom på sin pappas födelsedag ;)
nästa förvåninig: Det är en tjej...VA??det stämde inte alls...haaha

♥Tack Seb för ditt underbara stöd, du är en underbar sambo och pappa till Agnes♥

Men tänk vilken omställning en sån liten människa kan göra i ens liv på bara några timmar.
tiden på BB var jättejobbig och man kände sig instängd (dock fick man ju superbra hjälp) men allt tycktes krångla: amningen ville inte sig som det skulle, vårtnapp och pump, en omättlig tjej som tuttade sönder sin mor, tecken på gulsot så prover togs i 3 dagar...väl henna har jag mjölkstockning..
en jobbig tid som nu börjar ordna till sig
den är verkligen inte så enkelt som man tror med en bebis,hahaha
♥Älskar dig Agnes♥
♥och jag älskar dig Sebastian♥