...I Svärdsjö...
Ibland fukar vissa saker bara inte,tyvär.. och i mitt fall kom jag tillbaka till Svärdsjö, själv med Agnes! Nog om detta, det är inget jag tänker skriva om här nu.. undrar ni så fråga vetja..jag tänker inte bitas ;)

Jag bor ien supermysig lägenhet, en rätt stor 2:a så Agnes har eget rum :) idag har jag äntligen flyttat ner lite skit i källarn oxå, det har stått å påminnt mej varje dag nu, så idag när  Agnes sov inne passade det ju utmärkt :) Vill gärna ha lite ordning och reda jag..
Tänk att snart är det jul (och som vanligt har jag köpt dåligt med klappar vid den här tidpunkten...ska fixa lite nästa vecka) det är så myyysigt,men saknar snön lite...det bliringen julstämning utann snö :(
Imorgon ska vi på Julmarknad vid gruvan :) det brukar vara sååååååå mysigt :)


Jag mår iaf bra och är sååå glad att jag har min familj (och vänner såklart) och att jag har dem så nära :) Love U all ♥

Herregud..kan inte låte bli att skriva lite. Kikade runt på lite olika bloggar här om dagen..och hamnade på Kissies blogg  (http://www.kissies.se/)
Viiilken sorglig människa..
Hon ser ut som ett benragel med jäääättetuttar(tror att ETT av dom väger mer än resten av hela henne)
Men skit samma hur HON ser ut eller hur hon gör med sig själv...det sorgliga i det hela är att hon har så många läsare (läs:unga tjejer) som följer bloggen, kommernterar hur mycket de beundrar henne och vill vara som hon...??
En kommentar jag läste var: Nu har jag följt din bligg i 5 månader och gått ner över 20 kilo,mer ska det bli, nu äter jag enbart barnmat.

BARNMAT? WHAAAAT?
Andra ber henne om kostråd/träingstips..
Det är så att jag vill gråta. Har hon (Kissie) någon aaaning om hur många småtjejer hon påverkar och som kommer att sluta i ätstörningar? Jag om någon vet hur lättpåverkad man kan vara, och tycker iaf att det är helt galet..Jag vet hur lätt det är att hamna där, men hur jävla svårt det är att ta sig tillbaka.. 
Fick bara lov att skriva lite..Galet!

Nä,nu ska jag dricka lite kaffe jag medan lillfisa sover. Kanske lägga in lite foton..hmm?!

Då var det dags för en uppdatering..
Är inne i en tänkarperiod, tänker så det knakar, tänker så det gör ont i skallen..
Mina rum för tankar i  skallen är fyllda..ja jag borde sortera bort,men hur lätt är det då?det finns saker jag inte borde tänka på..tankar som ju oxå tar stor plats, men faan så svåra att släppa!
Jaja,såna perioder har väl de flesta.
Som om det inte vore nog, så har himlen fått nya änglar.. pappas moster har lämnat jorden för att flyga vidare.. (ja pappa,det är ok att gråta fast folk ser) hemska sjukdomar :( och Robert från ssjö,som bara var 20 år har även han flygit iväg. Han var lika gammal som min lillebror och blev påkörd i bilen av tåget tillsammans med sin tjej (som inte heller klarade sig)..tänk va livet är skört.. vad som helst kan hända, när som helst.
Jag är så glad får min familj och mina vänner, och säger ofta hur mycket jag älskar dom..för det gör jag♥

Igår när jag och mamma var ute och gick igår insåg jag (för hundrasjuttiälfte gången) att jag saknar Svärdsjö otroligt..jag vet,jag är jämt där..men det är inte samma sak som att bo där.. närheten till allt, alla vänner och familjen som jämt ses. Jag vill oxå vara med när dom träffas, bara kunna ta en promenad och hälsa på alla.. ut och spriga/gå i skogen... Det blir så stressigt när jag är där för jag vill hinna med så mycket :(
Tänk om livet vore enkelt..(fast det skulle ju inte heller va kul om allt gick skitlätt)


Nu till lite roligare ämne
Min"Lilla" Agnes har fyllt 1 ÅR..galet,hon har blivit så stor.. och att det redan har gått ett år sedan hon kom ut..


     


1års dagen



 De 3 minsta Kusinerna, där det som mest bara skiljer 5,5 månad..här var inte oskar så stor,haha, men nu är han nästan större än Agnes
 


Jag börjar jobba om precis 1 vecka idag..75 %. Har nog inte fattat att jag ska tillbaka på riktigt.. men det ska faktiskt bli  kul och jag längtar efter pensionärerna å arbetskompisarna.
Agnes ska vara dagbarn hos mamma, vilket oxå känns skönt!


Nej,nu ska jag åka & träna..och ladda inf ljusstöpning och ev utgång :) Kram Kram

Har ju testat lite olika... men vet inte hur jag ska klippa mej den här gången.. förslag?

Jag har länge funderat på om jag nån gång kommer att tala om min berättelse.. Och nu känner jag att det är dags.. inte för att få medlidande eller att nån ska tycka synd om mej.. snarare för att visa vad jag gått igenom och som gjort mej till den jag är idag och Gjort min Familj till vad vi är idag!

 Allt började när jag gick i nian och fick jag för mej att gå ner i vikt.. Och Ja, jag lyckades kan man säga.. och fick dessutom ett par års helvete på köpet. 27 April 2001 vart jag inlagd på avd 68.. en planderad inläggning och jag nästan längtade dit! Den sista 1,5 veckan innan inläggningen åt jag bara gurka och drack kaffe, och var nästan för svag för att resa mig ur sängen.
Jag var där en månad och vart utskriven på skolavslutningen.. jag minns att jag gick på stan och kollade studenterna.. och jag såg min egen klass som gick ut 1:a året på friskvårdslinjen. Själv var jag allt annat än frisk, studenttiden som de flesta kanske minns som något roligt.

 Jag vart expert på att gömma mat och få bort den från tallriken utan att någon så,, TROTS att de satt mitt emot mig vid bordet..Jag hittade hela tiden på nya knep!
Jag vart sämre och sämre efter utskrivningen och efter ganska precis en månad vart jag inlagd akut, fick sond insatt direkt och jag minns inget av den dagen. Jag minns bara att jag vart sönderstucken i armvecken i jakt på en bloddroppe som aldrig kom, jag hade ingen cirkulation och var för kall, samt att pappa inte klarade av att vara med i rummet när de satte i sonden..sen minns jag inget mer den dagen! Läkaren berättade efteråt att mitt hjärta hade kunnat stanna på mig när som helst i princip.

Jag var inlagd längre andra gången.. Oftast hade jag någon där på dagarna..Pappa eller mamma och pappa sov ibland kvar (jag har sagt till dom nu efteråt att det var så bra att dom kunde få vara sjukskrivna med mej på lasarettet.. det visade sig att de INTE hade vart sjukskrivna.. de hade pusslat ihop det ändå så att någon alltid kunde vara med mej..Hur lyckades ni??)

 Jag minns första gången Syster kom och hälsade på mig efter att jag hade fått sonden, hon grät och grät och jag vart direkt orolig..för henne..och frågade vad som hade hänt?!!
Jag hade ingen tanke på hur jobbigt det faktiskt var för min familj.. det förstod jag på familjesamtalet vi hade efteråt. Min mamma berättade då att hon vart rädd varje morgon att gå in i mitt rum för att väcka mej, hon visste aldrig om hon skulle hitta mej levande eller död.

 ”Tanken att varje dag vara orolig för att sitt barn skulle vara död.. det går inte ens att sätta sig in i den rädsla hon (dom) måste ha känt”

Syster berättade varför hon hade gråtit den där dagen..det var för att hon såg sin lillasyster sitta med sond. Den dagen hade hon tänkt att jag aldrig skulle komma att bli frisk.

En annan sak jag frågade några gånger och funderade över var varför storebror nästan aldrig kom och hälsade på.. Det fick jag också svar på på familjesamtalet.
Min bror gråter aldrig.. men den dagen var första (och kanske den enda?) som jag sett honom gråta.. när han sa att han inte ville hälsa på för att han var så rädd!

(VA,var han rädd?? jag som trott att han kanske bara inte brydde sej så mycket)

Även min lillebror, som i mina ögon var så liten sa även han att han var rädd och ofta funderade.. Jag trodde han var för liten för att ens märka något!

 Den dagen gick det upp för mej att det inte bara var JAG som drabbats av anorexi.. hela min familj var med inne i sjukdomen de också!

Vändningen kom när jag fick sonden, jag fick energi till att tänka.. och mina känslor kom tillbaka..
Jag ville bli frisk..

Vägen dit har vart lång, och jobbig.. Pappa frågar än idag om jag har ätit eller blir direkt orolig om jag har hoppat över något mål (vilket jag idag inte gör med flit, så att ni vet..)
Jag har många gånger känt att det var mitt fel och att det bland annat var jag som fick pappa att ”gå in i väggen” efteråt.. för när jag började bli frisk så vart han istället sjuk. Men vet att det inte var mitt fel, för jag gjorde inget avsiktligt!

Sjukdomen har gjort mig och min familj otroligt starka, och jag har den underbaraste familj man bara kan tänka sig. Utan dom hade jag kanske inte levt idag!
Såklart har jag underbara vänner och andra nära som också har hjälpt mig.. Särskilt du M, tack för att du funnits, och finns, i mitt liv!

 Jag har funderat länge på om jag ska lägga upp bilderna eller inte.. men jag tänker att det kanske gör att det blir lättare att förstå, och för att jag inte skäms över att jag har vart sjuk, jag är snarare stolt för att jag har lyckats ta mig tillbaka till den jag är idag! Dessa bilder är inte från när jag är som allra sjukast, men visar nog en hel del

Idag är jag helt frisk, och SÅ glad att jag är så envis som jag är..

Jag hade 2 val,och som tur är så valde jag livet!

Det är äntligen VÅR (eller..snarare sommar..) SÅÅÅ underbart och Vårkänslorna flödar för fullt :)
Jag har världens goaste unge, som har blivit så stor :) vad jag är lycklig som har dej Agnes, kan inte sluta pussa på dej.. Hur kunde vi skapa nåt så fantastiskt jag och Seb :)



Tänk..redan har det gått 8 månader... konstigt att tänka att hon faktiskt legat i magen ;) haha

Ego-bilder.. men är faktiskt rätt nöjd för att ha fått barn :)
Augusti 2010 VS April 2011




Nu ska jag ut å lägga fislisa i vagnen, sen väntar ett pass på må bättre i Blge med Mattias.. ikväll blir det ett vinglas med "trion" dvs. Nadja, Annelie å jag ♥

"Din lycka är min lycka vännen"

Här kommer lite nya bilder..
Tänk.. om nästan bara 1 vecka är Agnes redan 7 månader... va fort det går!

Agnes...











Agnes & Arvid... samt minstingen av kusinerna Oskar
 

4 av 5 kusiner.. Axel, Arvid, Agnes och Alva (ja..vi fastnade på A ;) )

Idag var vi till BVC och fick 6-månaderssprutan.. Vilket gick bra och än så länge är Agnes pigg och glad.. Just nu är hon pappas flicka och vill gärna vara hos honom..tur det eftersom jag ska vara på jobbet och massera i 2 dagar nu!
Den 13 mars börjar jag jobba lite också, vi har pusslat ihop ett schema,men d är en del att tänka på när den ena jobbar natt å den andra jobbar dag,kväll å helg!
Har förmodligen fått igenom att agnes ska få barnomsorg i Svärdsjö iaf :) underbart..

I helgen ska jag & Agnes åka till Linköping och hälsa på Linda och lilla Loke, spännande..första "semestern" och vi ska åka tåg!
 Annars händer inte så mycket,vi ska börja med gästrummet å sen blir det köket :) Shit vilket trist inlägg,men men.. Har alldeles för mycket i mitt liv justnu för att orka skriva nåt intressantare...

Våren är på gång & jag blir sååå lycklig i solen! Håller igång med träningen oxå vilket är uuunderbart ;) hihi

EGO-bilder ;) hahahahaha
snygg pose innan träningen




 


♥Far och dottermys i soffan ♥

Jadu..mycket har hänt sen sist jag skrev...
Agnes har lärt sej sitta...Agnes rum har blivit klart, Johan och Hanna har blivit föräldrar till en underbar Oskar, jag har tatuerat mej (för bara 2 timmar sen...hihi) och vi har börjat på babysim!!

Min nya tatuering, By Andreas :)



Agnes och jag på promenad med pulkan vi lånat av moster :)



Agnes nya rum :)



Agnes sovhörna ;)



Arvid, 4 månader  Oskar 1 Vecka  Agnes 6 månader

I Söndags var det dop för lillfisa, hon var SÅ duktig och grät inte eller kinkade överhuvudtaget :)
Vi fick så många fina presenter, TACK alla ni som var där...
Agnes fick en gudfar och gudmor också..
Jonathan Tysk (morbror) och Frida Thors (faster)



Agnes växer fort...nu har hon lärt sig hur man backar med gåstolen, så när man sätter henne i den så är hon snart på andra sidan rummet ;) hon har också lärt sig vända från mage till rygg.
DESSUTOM har hon upptäckt att hon kan göra en massa olika ljud,hihi

Jag själv då, ja.. jag håller mitt nyårslöfte om mer tid för träning och inte äta godis/fikabröd på andra dagar än lördagar. Känns skönt att man får komma iväg och ha lite tid för sig själv och träna!
Idag har jag köpt nya träningsskor och träningslinne..så nu blir man extra motiverad! Imorgon ska jag prova svärdsjös nya gym!
Var och badade med Agnes i Tisdags, ska nog börja åka och bada lite oftare med Agnes också..hon tyckte ju att det var SÅ kul :) Jag tyckte såklart också det var kul ;)

Hej hej Nu var det dags för en uppdatering igen... Full fart har det vart hela helgen, igår bakade jag hela dagen och idag hade jag lite kalas för släkt/familj.fick ett rullbord från Ikea, en sodastreamer, presentkort på indiska och lite småflaskor med vin.. Agnes hade sin nya ursöta kjol på sig :)



På onsdag ska vi ha lite födelsedags/inflyttningsfest här..spännande, det var länge sen, haha.. Sen är det snart jul, och Agnes blir hela 4 månader.. Hon har redan fått börja med gröt å potatis å hon verkar verkligen gilla det, hihi! Nej,nu ska jag mysa lite med seb hade jag tänkt, får se om han har samma planer, haha
Kram kram

Här är alla bebisar från föräldragruppen :) så underbara allihopa,hihi
Elias, Lily, Agnes, Ella och Teodor