Kärlek

Redan innan jag vart gravid bestämde jag mig..jag ska aldrig klaga om jag lyckas bli gravid.
Med det menar jag att jag aldrig ska klaga på hur jobbigt allt är, hur kroppen blir tung osv..
och faktiskt har jag inte heller gjort det, jag kan säga helt ärligt att jag tycker att graviditeten har varit helt underbar: ingen viktuppgång att klaga på, ingen värk, enget dåligt humör, ingen jättemage som är för tung...

Det är helt underbart att känna bebisen sparka
Det är helt underbart att ha en stor mage som guppar som ett hav när bebisen rör sig
det är helt underbart att få förbereda inför att bebisen ska komma
det är helt underbart att få titta och känna på alla bebiskläder och såna saker

Det är bara det ..att jag kan fortfarande inte fatta att det verkligen ska komma ut en bebis snart...
Mitt och Sebastians underbara älskade lilla barn

Vad har jag gjort för att förtjäna en sån underbar gåva som bebisen jag har i magen???
och jag blir så fruktansvärt rädd att nåt ska hända med bebisen..
Jag är inte ett dugg rädd för att föda..jag är bara så otroligt rädd att nåt ska hända, att jag "ska få igen" för att jag är så lycklig och för att allt har gått så bra i 9 månader.
Helt sjukt hur man kan tänka egentligen. Jag tänker på de som förlorat ett barn, eller har sjuka barn, och jag kan inte sluta gråta..tårarna vill inte sluta rinna..
Jag är så otroligt tacksam över min familj, över lillgrodan och min älskade Sebastian..

Nu vill jag bara att bebisen ska komam ut så att vi kan mysa. och jag lovar dej därinne.. jag ska göra allt för att bli världens bästa mamma åt dig. och jag vet..jag vet redan nu, att du också kommer få världens bästa pappa!
♥Mamma och pappa älskar dig och längtar så efter dig♥
♥♥♥♥♥♥